Bu för mu ?

Hej, du lyssnar på Folkhälsans podcast "Hållbart på menyn", en podd där vi tillsammans med experter och unga utforskar vad som är planetsmart och hälsosamt att äta. Den stora frågan är, kan vi äta oss till en mer hållbar framtid? Jag heter Rebbe Håkans och tillsammans med ett gäng yrkesstuderande har vi spelat in fyra avsnitt med olika teman. Just det här avsnittet har vi valt att genamna ett "Boo for Moo"-frågetecken och andra köttiga frågor. Med våra frågor vill vi ta reda på hur du ska tänka vid köttdisken för en mer hållbar framtid. Med mig i studion så har jag Neha Metzankivi som studerar media och visuell framställning vid praktikum. Neha ska hjälpa mig söka svar på våra köttiga frågor. Hej Neha! Hej hej! Hur mår du idag? Jag mår faktiskt bra. Jag är jättetaggad att vara här. Som expert har vi med oss Elin Rös på Distans från Sverige. Hej Elin, hör du oss? Jag hör er. Hallå, hej! Perfekt. I vår planering inför det här avsnittet så har vi beskrevit dig Elin som civilingenjör och expert på hållbar matproduktion. Skulle du säga att den här beskrivningen stämmer och vad är det egentligen du gör på jobbet? Ja, det stämmer ju så tillvida att jag är civilingenjör. Jag utbildade mig till det för vad det nu blir 25 år sedan. Sen jobbade jag också i IT-telekombranschen i ungefär tio år. Men sen började jag forska om hur vår matproduktion påverkar vår planet med ganska stort fokus på klimatfrågan. Nu är jag ju mer forskare inom det här området än civilingenjör kanske. Det jag gör på dagarna är att bedriva forskning och undervisning inom det här temat ganska så brett. Känner du att det fanns en stund då du valde att "nä, men det är det här jag ska fokusera på. Var det något speciellt?" Det var nog mer så att jag kände det någon gång. Det här var ju då runt 2007-2008. Att jag fick något slags miljömässigt uppvaknande tror jag som personligen. Jag hade precis fått tre små barn och klimatfrågan var ju väldigt mycket ropet just då. Det var ju den här Al Gores film kom och det var IPCC släppte en stor rapport och det var mycket prat om klimatfrågan. Jag började väl värdera mitt eget liv och mitt eget arbetsliv och sen så ville jag jobba med någonting mer. Ja, försöka lösa de här problemen. Sen var det väl lite mer en slump att jag kom in just på livsmedel. Jag hade nog kunnat jobba med transporter eller energisystem eller något annat också. Men jag trivs väldigt bra att jobba med livsmedelsfrågan. Den är väldigt svår och spännande och viktig. Då låter det ju som att du ska ha svar på våra köttiga frågor. Är du redo? Ja, jag ska göra mitt bästa. Det är svårt att ha svar på komplexa frågor men jag ska göra mitt bästa. Ja, då går vi väl rakt till frågorna. Vår första fråga går rakt på sak och den går så här. Enligt de nya näringsrekommendationerna ska vi för hälsens skull endast äta 350 gram rött kött per vecka. Men var går gränsen för planetens skull? Ja, det där är en fråga som jag ofta får. Kan man sätta en gräns på hur mycket kött vi kan äta miljömässigt? Det kan man ju resonera kring men det är ganska svårt att sätta en definitiv gräns som man har gjort för hälsan. Det beror dels på att miljö är många olika saker. Det är både klimat och biologisk mångfald, utrotning av växter och djur, övergödning, användning av bekämpningsmedel och så vidare. Det är många aspekter och då kan man resonera lite olika inom de där. Sen också beror det så mycket på hur man lyckas minska utsläppen om vi pratar om klimatet och hur mycket man lyckas minska det i andra sektorer och vad man kan åstadkomma med produktionsförbättringar och minskat svinn och så där. Så det är svårt att ge någon jättedefinitiv siffra. En minskning ner till 350 gram rött kött i veckan är en väldigt bra början. Sen behöver vi nog gå ännu lägre om vi ska till exempel nå klimatmålen. Sen spelar det lite roll vilket kött man äter men en bra ambition är att börja med att göra det som är hälsomässigt bra för oss och sen tänka att det kan vi göra ännu mer för miljön. Så man kan ändå säga att köttproduktionen har en stor inverkan på planetens hälsa. Ja det finns ju väldigt goda belägg för det och det har ju att göra med att när vi producerar och äter djur så äter vi längre upp i näringspyramiden så att säga. Det går ju åt mycket mark och energi och resurser för att producera animaliska livsmedel. Om man tänker till exempel grisproduktion så går det åt kanske 6-7 kilo foder för att producera 1 kilo griskött för mycket av energin och proteinet och näringsämnena i fodret gör ju grisen av men den lever och en del hamnar i göds eller en del hamnar i ben och så vidare. Och mycket av det fodret som djuren äter är ju sådant som vi kan äta direkt. Det är helt enkelt att vi äter längre upp i näringspyramiden istället för att äta de här råvarorna direkt. Och då är det ju så att en viss omfattning av djurhållning kan man absolut ha och det kan vara kompatibelt med planet eller vår civilisationsöverlevnad men vi har ju så enormt mycket djur just nu, alltså tamboskap som vi aldrig har haft historiskt och människan och våra tamdjur har väldigt mycket tagit över jorden så att säga och det är klart att då tränger vi undan de här vilda djuren och deras livsmiljöer och ekosystem. Så djurhållningen globalt sett har en väldigt stor påverkan på många olika miljöaspekter. Så människan har verkligen strukturerat om. Om vi sätter det här som du nu just har berättat i förhållande till annat utsläpp från till exempel industrier eller flyg, hur mycket skillnad skulle vi göra för planeten om vi drar ner på köttet? Ungefär 30% av utsläppen har att göra med maten. Men då räknar man ju in allt i den där 30%. Så det är ju även tillagning och transporter och uppförpackningar och så vidare. Och djurhållningen ungefär för hälften av det då. Och vi vet ju att vi måste minska utsläppen drastiskt så att det räcker liksom inte med de resterande 70% som kommer från energisektorn och transporter och flyg och avfallshantering och sånt utan vi måste också få ner utsläppen från det vi äter. Och där har man gjort en studie som visade på att även om man kunde få bort alla andra utsläpp, om vi skulle bara leka med den tanken att vi kunde stoppa alla utsläpp från transporter och energisektorn och sånt, så skulle ändå matens utsläpp vara tillräckliga för att vi inte skulle nå de globala klimatmålen på 1,5 eller 2 grader. Så att det liksom, vi måste jobba med maten också. Och då finns det i princip, vi brukar sammanfatta det som att man kan jobba med tre saker och då måste man jobba med alla de här tre sakerna. Och det är dels att försöka förändra produktionen, förbättra produktionen, göra det man kan där, ta bort fossila bränslen se till att köra maskiner och lastbilar och så vidare på förnybara bränslen eller på el. Man kan göra, man kan sätta tag på sina gödselbrunnar så att den inte läcker så mycket växthusgaser och så vidare. Det finns massa åtgärder man kan ta till i produktionen, så de behöver vi ta till. Och sen behöver vi då minska svinnet för att vi slänger ju en massa mat och då blir det massa utsläpp i onödan. Och sen behöver vi då, vi är den rika delen av världen, vi som äter mycket kött, vi behöver också ställa om vår kost till en mer växtbaserad kost. Men skulle man jobba med alla de tre åtgärderna då kan man komma ner till väldigt långt, kanske ner till en fjärde del av utslöppen från maten. Och det är ju en betydande sänkning som vi absolut måste försöka få till. Men då är det just i den här rika delen av världen, där både Finland och Sverige befinner sig, där äter vi ganska mycket kött och där behöver vi ju, det är ju vi då som äter mycket som framförallt behöver minska. För det är det absolut mest effektiva du kan göra för att få ner växtgassutslöp från kosten då. Men just i den här diskussionen kring kött så är det ju ganska ofta korn som målas ut som klimatboven, eller den största klimatboven bland djur. Säger du som expert "buefumö"? Nej, faktiskt det går inte riktigt att göra det så enkelt. Det är helt klart så att nötköttet och även andra idislar då, som får, lam, getter och så vidare de är ju väldigt klimatbelastande eftersom de släpper ut metan i sin fodesmältning. Så de blir liksom, de blir värre än gris och kyckling och så där. Men samtidigt är ju korn bra på så sätt att den kan ju göra om sånt material som inte vi kan äta direkt, alltså gräs och den kan ju till och med äta sågspån om det skulle vara så. Vi kan ju inte smälta det, det kan ju inte en gris heller eller en kyckling. Och det finns ju vissa marker då som kanske inte lämpar sig för att odla vete och grönsaker och baljväxter och sånt som vi kan äta direkt. Utan där kan ju de här betande djuren då, idislarna, då kan ju de fylla en viktig roll att omvandla biomassen från den typen av mark till mat för oss människor. Och också när vi odlar så vill vi helst inte odla samma saker år efter år utan vi vill inte bara odla vete, vete, vete eller vi vill ha en variation av grödor. Och då kan det också vara bra att ibland odla gräs eller klöver i ett år på åken. Det är bra på många sätt för att man bygger upp markens bördighet och man behöver använda mindre bekämpningsmedel och så vidare. Så då kan man göra det ibland kanske var femte år eller så där eller någonting sånt. Och då kan man använda den där, den biomassen kan vi ju ge till korna då. Så kan de producera mjölk och kött åt oss. På samma sätt kan du inte göra med en gris eller kyckling för de behöver äta vår mått. De äter ju sånt som vi kan äta direkt. Det är hela tiden sådana här målkonflikter som vi brukar säga och att det kan vara bra på rätt sätt och det kan vara dåligt på ett annat. Och så gäller det att hitta någon lagom balans emellan de här olika djurslagen då. Och att de kan få finnas och göra det de är bra på. Det är ju troligtvis så att viss kor de kan livnära sig på bara gräs. Men mycket av speciellt mjölkproduktionen idag använder man ju mycket spannmål i och det är egentligen ganska onödigt. Det är inte så enkelt att man bara kan ranka köttslagen baserat på klimatet. Det finns lite vidare perspektiv att inkludera då. Men då tänker jag att ifall frågan är så här komplex att hur ska då konsumenterna veta vad som är vad. Och då tror jag att ni har en bra fråga kring det här. Hur ska vi då tänka oss i matbutiken om vi vill välja mera planetsmart kött? Vilka typer av kött och vilka sätt att producera är bättre? Ja, för klimatpåverkan då så är det ju bättre med kött från som vi brukar säga då enkelmagade djur. Alltså djur som bara har en mage, det vill säga gris och kyckling. Så de kommer att ha lite lägre klimatpåverkan då än vad de här idislande djuren har. Men så finns det vissa problem med den typen av produktion till exempel. Så har ju kycklingproduktionen, de här snabbväxande kycklingarna kan ha en hel del problem med sin djurvälfärd till exempel. Och sen har vi problemet att de här äter sånt som vi kan äta direkt. Så där kan man ju tänka att när man köper gris och kyckling kan man kanske köpa ekologiskt till exempel, där man har liksom ett större fokus på djurvälfärd till exempel. Och sen så är det ju här med nötköttet då som är väldigt klimatbelastande eller även lam. Men som ju då om det är en sådan produktion att den är gräsbaserad och att produktionen sker på marker som vi inte kan utnyttja till annat. Så kan ju det vara ett bra val också. Så att liksom försöka välja det bästa köttet inom varje kategori och det viktiga är liksom att man totalt sett minskar på mängden. Sen är det så att det finns faktiskt en typ av kött som också är bra för miljön och det är ju då om de här betande djuren har gått på marker som behöver bete för att det finns en speciell biologisk mångfald i de här markerna. Det kallar vi här i Sverige för naturbötesmarker och det finns i Sverige en hel del och i Finland lite grann. Men det är liksom marker som man traditionellt sett under väldigt lång tid har haft betande djur på och just därför så har det uppstått en viss typ av djur- och växtliv i de här markerna. Och slutar man beta dem och kanske börjar odla mer intensivt eller man planterar skog som man har gjort i både Sverige och Finland på de här markerna då försvinner ju de här i ekosystemen då. Så kan man hitta sådant kött, naturböteskött, så är det faktiskt något som är väldigt bra att stötta den typen av produktion. Men låter ändå som en ganska svår uppgift för en konsument? Det håller jag med om och därför brukar jag tycka att ofta så, det tycker jag, gäller generellt att vi sätter för stor tilltro till att de här problemen ska lösas genom att vi konsumenter ska vara så upplysta och kunna göra de här valen för det är jättesvårt. Jag menar inte ens jag som har hållit på och forskat om det här i 15 år kan ju alltid göra bra val för det saknas information helt enkelt om hur den här produktionen ser ut. Så jag tycker ju att det är framförallt politiken och leden innan konsumenten som måste jobba med de här frågorna, alltså handeln och industrin. Men framförallt måste ju politikerna ha mycket bättre lagstiftning och styrmedel som styr produktionen åt rätt håll. För det är nästan omöjligt som konsument att vara så upplyst att man kan göra de här valen och sen ska man också då betala mer kanske då. Det är lite bakvänt att man som konsument ska betala mer för att göra bra val. Det underlättar ju inte direkt för en själv som konsument så där tycker jag absolut att andra aktörer behöver ta mycket större ansvar. Och du har ju forskat väldigt mycket kring just betandedjur. Kan du där säga någonstans hur många betandedjur behöver vi? Då har vi räknat lite på det där och om man tittar på i Sverige då och tänker sig att man skulle bevara de naturbötesmarker som vi har som är ungefär 400 000 hektar så blir det om man slår ut det ungefär på svenskarna då någonstans kanske någonstans mellan 100 och 200 gram nötkött i veckan då. Så det är som att man skulle äta nötkött en gång i veckan liksom. Då skulle vi upprätthålla de här markerna som vi har idag. Men sen är det så att det har gjorts uppskattningar att vi egentligen skulle behöva mer av sådana här mark i Sverige för att behålla just den här, man brukar prata om god bevarande status så att de här arterna ska ha tillräckliga ytor och så vidare. Så att det kanske till och med kan vara i dubbla. Så att det är kanske nötkött två gånger i veckan då. Men då klimatmässigt så får det inte plats för så mycket annat kött då. Eftersom det här är ganska klimatbelastande då, så att det skulle kanske vara den optimala kosten ur en slags miljöperspektiv då. Att man äter i huvudsak växtbaserad kost och sen så den här typen av naturbete kött några gånger i veckan då. Det skulle kunna vara ett sätt att se på en hållbar kost. Och sen så är det ju hur situationen är ute i andra länder. I Finland har ni ju också, som jag sa lite grann om de här markerna kvar, där skulle det säkert behövas mer om man då vill bevara just de ekosystemen. Men det går ju absolut att faktiskt hitta någon slags balans mellan de här olika aspekterna, just klimat och biologisk mångfald som kräver betande djur genom att tänka att man då äter mindre mängd och det köttet man äter. Försök att se till att det har någon slags mervärden som det här naturbete köttet. Eller det kan ju vara kycklingkött med högre djurvalvfärd eller griskötta, kanske grisarna går ute och bökar och hjälper till med markbearbetning och sånt där. Att man ser med djuren som i ett system där de gör andra nyttor också. Som vi sammanfattade enkelt om vi talar just nu till unga konsumenter. Att det handlar om kött med kvalitet och med ett visst ursprung och inte så mycket. Precis, jättebra. Okej. Men vi behöver alltså enligt dig inte alla bli vegetarianer? Nej det behöver vi inte bli utan det finns absolut en utrymme för en viss köttkonsumtion i en hållbar kost. Absolut. Ofta ser man till exempel i restauranger att kött buds ut mot ost som vegetariskt alternativ. Är det ett mer hållbart val? Ja det där är väldigt vanligt. Det där tror jag är vanligt också. Man kanske tänker att man ska äta lite mindre kött och så blir det halloumi-börjare och så blir det väldigt mycket ost. Som är också fantastiskt gott. Det tycker de flesta. Men om man tänker klimatmässigt så är osten koncentrerad mjölk. Så det kommer också från idislar eller kor. Så ost har faktiskt ett visentligt högre klimatavtryck än gris- och kycklingkött till exempel. Så det är ju bättre än nötkött, rent nötkött men eftersom kon är så mycket mjölk då. Men det är inte bättre klimatmässigt än gris och kyckling. Så det beror ju lite grann på om man byter kyckling mot ost så kan man ju få ett högre klimatavtryck från sin kost. Så osten får man kanske vara lite försiktig med och försöka byta ut hellre med att någonting är växtbaserat. Hur är det med mjölken då? Är det mer hållbart? Generellt i Norden så äter vi också eller konsumerar då mycket mejeriprodukter. De har också en betydande klimatpåverkan då eftersom de kommer från idislarna. Det måste vi också tänka på vår mejerikonsumtion då. Men det är lite grann samma sak där. Kan de här mejeriprodukterna komma från system där djuren äter mycket gräs och sånt som inte vi kan äta. Då är det genast lite bättre än om de här korna äter mycket vete och andra spannmål och sojabönor och sånt som vi egentligen skulle kunna äta direkt. Då blir det väldigt ineffektivt. Så det är lite grann också hur systemen ser ut då. Men är det så med både kött och mejeriprodukter att inhemskt allt är bättre? Nej, absolut inte. När det gäller de här produkterna, speciellt nötköttet och sånt som har så stora utsläpp i själva produktionen från djuren och från fodret och från gödslet. Då har de här transporterna väldigt liten betydelse. Så man kan inte säga att det inhemskt skulle vara per definition bättre. Det beror på hur produktionen ser ut. Men det man kan säga generellt om vår del av Nord- och finlande- och Sverige- -är att vi har ganska mycket skog och inte så mycket åkermark. Det finns inte lika många arter här som man har på många andra platser på jorden. Så det är väldigt bra att använda mark här till jordbruk. Lite som trenden ser ut, att man lägger ner jordbruk här i Norden och Norduropa. Och sen kanske man odlar upp ännu mer mark i tropikerna. För man hör ju som konsument ändå ganska ofta att välja inhemskt och ännu bättre lokalproducerat. Då tror man många gånger att man vill stimulera en inhemsk livsmedelsproduktion. För det är också lite dyrare att producera mat här i Norden. För vi har långa vintrar, så du behöver ha djuren inne. Vi har ju ganska dyr arbetskraft. Vi har ju mycket regler kring arbetsmiljö och sånt där. Det är ju jättebra, men då blir det också lite dyrare. Det är lite dyrare att producera mat här. Då kan det lätt bli så att vi börjar importera istället. Så har utvecklingen sett ut inom andra branschen. Tänk till kläder till exempel. Det tillverkar inte vi här längre. Det importerar vi från Bangladesh och Indien och var det nu är. Där har man väldigt låga kostnader för arbetskraft. Man skulle kunna tänka sig samma utveckling när det gäller maten. Där har man strategiskt, från politiskt håll, tyckt att det är viktigt att vi har livsmedelsproduktion i landet. I händelse av kris och så vidare. Finland, mycket mer än Sverige, har haft det tänket. Då vill man också uppmuntra folk att stödja den lokala produktionen. Det är kanske mer av de sociala aspekterna som man ofta hör det. Men som jag sa, så finns det också den miljömässiga sidan av det hela. Att det är bra att nyttja mark här uppe. Att produktionen inte flyttar till de känsliga tropiska regionerna. Det här är en diskussion som väcker ganska mycket känslor. Speciellt när det kommer till köttkonsumtionen. Varför tror du att det är något som väcker känslor och leder till en ganska hetsk debatt? Så är det absolut. Det är otroligt känsligt det här med vad vi äter. Det blir så personligt. Det är också ett sätt att uttrycka vår identitet. Där vill vi inte bli styrda. Där vill vi kunna välja själva och skapa oss en egen identitet kring det vi äter. Generellt är vi emot att någon säger åt oss vad vi ska göra. Det gäller ju alla områden i livet. Det är bara att tänka på. Man vill inte ta några order från sina föräldrar. Man vill heller inte ta några order från någon politiker heller. Speciellt inte när det gäller såna här känsliga saker som mat. Så det blir lätt känsligt. Kött och medieprodukter är något som de allra flesta tycker är väldigt gott. Vi väljer ju ofta mat som vi tycker är gott. Vi styrs också jättemycket av våra vanor. Om vi har vuxit upp med att äta kött varje dag- -kanske till varje måltid, så blir det det normala. Det är svårt att ändra de beteenden. Men det man kan tänka på där är att vi har en ovilja att låta politiker styra oss. Politiker har en ovilja att styra människor när det gäller just mat. Men vi är ju inte som konsumenter fria. Vi styrs ju väldigt mycket av handeln och industrin. Vilka produkter de producerar och hur handeln när det går att handla- -vilka varor som är på extra pris. En butik vet ju precis hur de ska ställa varor som de vill att du ska köpa i hyllorna- -för att man ska lockas och köpa det och så vidare. Vi är ju väldigt styrda av industrin redan. Där tycker jag att politikerna skulle kunna styra oss mer. Man behöver inte ens se det som att de styr oss, utan man kan se det som att de hjälper oss- -att göra de bra valen. Det är väldigt svårt att som konsument göra rätt. De flesta, många i varje fall, vill ju göra rätt. Men just nu är det svårt att veta. Det kanske till och med är dyrare. Det kanske inte är tillräckligt gott och så vidare. Så där finns mycket kvar att göra. Hur går köttdebatten i matsalen? Jag tycker att de flesta studerande väljer nog hellre maträtt än kött än plantbaserad maträtt. Men jag tror också att det har mycket att göra med vad Elin sa. Att det är vanor och vad vi har växt upp med. Hur tänker du då Elin, vad skulle vara ditt bästa tips till unga som vill äta mindre kött- -och kanske specifikt det där röda köttet? Och kanske också till det som inte vill äta mindre kött? Det finns ju lite olika strategier man kan ta. Man kan ta vad man vill gradvis ställa om sin kost. Nu är det kanske lite svårt också om man är ung. Då kanske man lever i en familj och då är det någon annan som bestämmer vad man ska äta. Det är kanske inte jag som får bestämma. Man kan ju försöka påverka sina föräldrar och det är lite så här kuriosa, lite anekdotiskt. Jag har träffat väldigt många gamla gubbar som kanske är de svåraste att förändra. De har sagt att de har läst en massa om det här, de har hört det på tv- -och de har sett att så här och så här borde man äta. Men det är inte först barnen kommer hem och säger att "Hörru pappa, nu måste vi skärpa till oss här"- -och äta lite mer växtbaserat." Då är man öppen för att göra det. Barn och unga kan ju ha stort inflytande på vuxenvärlden också. Det man kan göra ganska lätt och som är också bra för hälsan. Jag tänker att jag kanske vill äta kött, men jag kan ta lite mindre portion av det. För så kan man ju också tänka. Det behöver ju inte vara att du utesluter från måltiden helt. Du kan tänka att "Kanske jag kan äta hälften så mycket kött och så lägger jag på mer grönsaker"- -eller mer fullkorn, jag kanske äter en knäckemacka till eller nånting." Då kommer det att vara bra både för miljön och för din hälsa. Så kan man ju tänka. Jag har hört människor som har som strategi att "Jag äter vegetariskt på lunchen jämnt"- -"eller när jag går ut, för jag tycker det är svårt att laga själv"- -"men om jag går ut på restaurang så finns det förhoppningsvis en duktig kock som kan laga nånting gott." Det finns ju lite olika knet man kan ta till om man vill försöka bestämma sig för att äta lite mindre kött. För de som inte vill det kan man tänka på att röda köttet är en korrelation där- -eller en koppling till ökad risk för cancer och så vidare. Det kanske kan motivera en att tänka att man äter lite mindre kött för sin egen hälsa. Känner ni er ibland att det är mest de äldre och gubbarna som Elin talar om som leder den här debatten? Talar vuxna för hur unga tycker och tänker? Jag tror nog faktiskt det, men jag har också sett jättemånga unga som har blivit påverkade av de här äldre männen- -av de här debatterna. Så jag säger nog också att det är ganska många unga som har likadan åsikt om denna debatt. Så kanske Elin vi behöver lite fler positiva attityder kring just de här frågorna. Det är jätteviktigt med förebilder här. Jag var inne på att det blir en slags identitet. Om man väljer den växtbaserade maten får man gärna frågan om man är vegetarian. Att det på något sätt måste koppla samman med att jag förhåller mig till något viss kostmönster- -men jag kanske bara vill prova den vegetariska maten. Jag kanske inte kan identifiera mig med veganer eller vegetarianer och då måste jag på något sätt- -distancera mig mot dem så måste jag äta kött. Det kan vara såna där effekter också. Köttet är också kopplat till maskulinitet och styrka. Man finns en föreställning om att man måste äta mycket protein och så vidare. Det är såna där saker som spelar in. Något som jag tror är jätteviktigt är att det finns förebilder- -som visar att det här inte behöver vara nåt konstigt och att det inte behöver vara nån stor grej. Det behöver inte utgöra hela ens identitet utan att man kan äta lite mindre kött- -utan att behöva klassas på ett viss sätt. Just kring maskuliniteten är det väl lite felvänt eftersom det är menstruerande kvinnor- -som behöver just det där järnet. Precis. Det där ska man verkligen ta allvarligt på om man som tjej drar ner på det röda köttet- -så att man inte hamnar och får hjärnbrist. Jag vet inte hur det ser ut i Finland, jag ska anta att det är nåt liknande- -men i Sverige är det en stor del av kvinnorna som faktiskt lider av hjärnbrist. Sen behöver det inte vara bara för att man har dragit ner på rött kött- -utan det finns också kvinnor som äter mycket rött kött som har hjärnbrist. Det är lite klurigt det där. I det röda köttet finns det mycket av det här hemjärnet som kroppen lätt kan ta upp- -medan i de växtbaserade så är hjärnet mer bundet. Så då kan det vara svårare att ta upp och då finns det såna här trick man kan ta till- -att äta C-vitamin tillsammans med hjärn, så tar man upp mer. Men det där ska man ju vara uppmärksam på absolut. Det är precis som du säger, det är ju då menstruerande kvinnor framför allt- -som det här är ett problem för, inte männen. Kvinnor behöver ju betydligt mer hjärn än vad män behöver. Så vi kan slå fast åtminstone det att kött är inte maskulent. Ja, det kanske vi kan göra. Bra. Sen har vi också en fråga från korridorerna. Vi har varit ute bland unga och frågade dem vad de vill fråga dig. Frågan går så här. Är det bättre att äta vilt kött? Vilt kött? Ja, det där är ju en jätteintressant fråga. Och då är det ju så att viltet går ju där ute och samlar in sin egen mat. Så på så sätt behöver vi inte köra någon traktor för att producera mat och foder- -till de här djuren och vi behöver inte ha några stallar som vi värmer upp. Sen är ju de här vilda djuren, de är ju ofta idislare. I alla fall älgar och rådjur och sånt där. Så de kommer ju också släppa ut metangas. Men vi brukar ju tänka att de här vilda djuren tillhör våra naturliga ekosystem- -och att det inte är mänskliga utsläpp. Vi behöver inte bry oss om de utsläppen. Det är inte så att när vi rapporterar till FN, Sverige och Finland- -om våra utsläpp, så rapporterar vi inte in älgarnas utsläpp och sånt där. Så på så sätt kan man tänka att det vilda köttet är väldigt bra. Men det som är problemet med det vilda köttet är att det finns så väldigt lite. I Sverige är det några procent av allt kött vi äter. Jag skulle gissa att det är något liknande i Finland. Så det går inte att tänka att vi löser problemet genom att äta viltkött. För det finns helt enkelt inte tillräckligt med viltkött. Utan då måste vi också äta betydligt mindre kött. Så är det med det. Så det låter som vi alltid kommer tillbaka till det här. Att nej, vi behöver inte ett förbud mot kött, men vi behöver äta mindre. Precis så. Men bra! Då tackar vi dig, Elin. Tack så mycket. Ja, tack för att jag fick vara med. I nästa avsnitt ska vi titta närmare på vad som sker under ytan. Då ska vi fråga experterna Joel Lindholm och Rosa Mikola om vilka utmaningar och möjligheter som finns i våra hav och köar. Och hur våra matval påverkar våra vatten. Dessutom ska vi få smaka på ätbara alger. Och tack så jättemycket till dig också, Nea. Det har varit helt super att ha med dig i studion. Tack så mycket att jag fick komma hit. Och kom ihåg, våga smaka. Det finns mycket gott att äta för både din och planetens skull.